Morgonäventyr

En människa med ett otillfredställt behov tenderar ofta att kunna göra vad som helst...

Detta händer mig nästan varje dag.

Idag - som många andra dagar - vaknar man upp, yr i huvudet efter nattens aktiviteter (läs: alkohol) och finner torrlagret tömt på förnödenheter.

Termometern visar knappa -10 och innerst inne vet man att man trots allt ändå kommer bli tvungen att fight the cold för att få sig sin satans mösli.

så efter att ha skrockat lite åt bengans blogg (respect) rustar man sig för att lämna stugvärmen.

Trodde fan snoken skulle ramla av när jag öppnade dörren och den ogästvänliga johannebergs-vinden bitchslappar mej i fejjan...

anländer till willys @ 10:02, inga konstigheter, mina besök på tha market kan bäst liknas vid en hit & run minus kriminella inslag... in o ut som man brukar säga.

vid checkouten får jag en bister blick av kassörskan, vi kan kalla henne "Ulla", som hälsar med ett "hej".

varorna dras, kortet dras och då slår blackouten till, vad fan va koden på kortet? jag skrockar lite åt min egna dumhet och slår taktfullt in portkoden istället, utan någon vidare framgång...

ehh, och vad fan gör man nu? lädret är lika tömt på innehåll som böffhuset på en januarimåndag.
Kris löser man alltid med lugn tänker jag slugt och utstöter k*k lugnt men bestämt...

Bara att faca den hårda verkligheten och lämna marten, väl ett par meter utanför kommer jag till insikt igen och kommer ihåg kodfan men som den stolta människa jag är blir jag tvungen att valfärda ner till storwillys vid mölndalsvägen istället (samtidigt som jag gruffar koden stilla för mej själv).

Historien slutar iallafall väl och en portion mösli av modellen "cant see whats beneath tha surface" kan avnjutas i stilla frid.