Mos

Vi går mot en ny istid...

Full of Macgyver

------------------------------------------------------

Marie - YES, internet hemma! säger:
haha
Marie - YES, internet hemma! säger:
fos!
winnerhed.blogspot.com säger:
är intelligensbefriande cyberspace förkortningar allt du har att komma med?
winnerhed.blogspot.com säger:
fan
winnerhed.blogspot.com säger:
dagens ungdom.... nu är det bara msn super mega harddrive 1000 gigabytes och monstertruck madness som gäller

------------------------------------------------------

winnerhed.blogspot.com säger:
där blev hon ägd!
http://latelicker.blogspot.com/ säger:
hahaha ja
http://latelicker.blogspot.com/ säger:
vad betyder for?
http://latelicker.blogspot.com/ säger:
fos?
winnerhed.blogspot.com säger:
vet inte?
winnerhed.blogspot.com säger:
de va därför jag reagerade som jag gjorde
winnerhed.blogspot.com säger:
tycker inte om att befinna mej i underläge
http://latelicker.blogspot.com/ säger:
hehe
winnerhed.blogspot.com säger:
nu svarar hon inte
http://latelicker.blogspot.com/ säger:
hahaha

------------------------------------------------------

Marie - YES, internet hemma! säger:
men god, hur gammal är du?
Marie - YES, internet hemma! säger:
och ja, det var en förkortning, full of shit står det för... och jag vet inte vad du menar med ungdom, men min morsa som är 63 klarar av att använda såna uttryck, så jag ser inte riktigt varför du inte skulle fatta
winnerhed.blogspot.com säger:
haha
winnerhed.blogspot.com säger:
blev du arg?
winnerhed.blogspot.com säger:
joel förstod inte va de betydde heller
winnerhed.blogspot.com säger:
vi är nog gammelmodiga
winnerhed.blogspot.com säger:
fom
winnerhed.blogspot.com säger:
vi är fom
winnerhed.blogspot.com säger:
vettö
winnerhed.blogspot.com säger:
full of macgyver

------------------------------------------------------

http://latelicker.blogspot.com/ säger:
HAHAHAHA
winnerhed.blogspot.com säger:
raddar upp dom
winnerhed.blogspot.com säger:
förödmjukelserna staplas på hög
http://latelicker.blogspot.com/ säger:
gott

------------------------------------------------------

winnerhed.blogspot.com säger:
Marie - YES, internet hemma! säger:
altså, jag kan inte fatta hur man kan älska en man med så ful frilla
winnerhed.blogspot.com säger:
till och med jag ser ju att han e snygg
winnerhed.blogspot.com säger:
frillan gör inte hela mannen, kolla på jocke! hans frilla är för jävlig men... ehh ja... dåligt exempel...

------------------------------------------------------

http://latelicker.blogspot.com/ säger:
HAHA

------------------------------------------------------

winnerhed.blogspot.com säger:
fan jag ska glo lite film tror jag o froda
Marie - YES, internet hemma! säger:
froda?
winnerhed.blogspot.com säger:
mösla
Marie - YES, internet hemma! säger:
V?!
winnerhed.blogspot.com säger:
auuuuu!! (fågelljudet)

------------------------------------------------------

winnerhed.blogspot.com säger:
HAHA
http://latelicker.blogspot.com/ säger:
HAHA
winnerhed.blogspot.com säger:
ok nu ska jag sluta
winnerhed.blogspot.com säger:
kul att driva med henne

------------------------------------------------------

http://latelicker.blogspot.com/ säger (23:31):
gick det brommen på jobbet igår?
Marie - YES, internet hemma! säger (23:32):
??
http://latelicker.blogspot.com/ säger (23:32):
AAAAAAAAAU

------------------------------------------------------

winnerhed.blogspot.com säger:
haha

Utrotningshotade djur...

U don't see a lot of these anymore...

Koffe Kråka

Jonte Järv

Matte Mås

Joel Jordekorre

Soffi Skata

Zander Zebra

Och Johannes Järnsparv

Rehabiliterings weekend

Rent fysiskt var den senaste veckan ett hårt slag mot Kristofers fortlevnad, mycket jobb, mycket ipren, lite vila, mycket kaffe... Universums lagar tar till slut ut sin rätt hur man än försöker dopa sig och därför sitter jag nu hemma hos mamma i Jönköping och tar de slappt.

Här ska jag bida min tid fram tills torsdag då jag far tillbaka hem till Rotten Gothen där (förhoppningsvis) besked kommer ges om den närmsta framtiden som just nu för Kristofers del är oviss...

• I lördags var jag och Elin och snokade i Örebro, jag hade väl inte världens högsta förväntningar och blev därför positivt överraskad över hur go staden verkar vara, som en blandning mellan GBG och JKPG.
  
• Idag bokades flygbiljetterna till Los Angeles, känns oerhört gött att det är spikat nu och
  att alla transaktioner är genomförda... kommer bli dundergöj!
  
• Blev idag överraskad hur slö jag är, har bara varit utanför dörren en gång för att gå till banken och tillbaka.
  
• Imorgon kommer den gamle räven Mia tillbaka från sitt dryga år i Staterna, Ett utlovat pack of Krispy Kremes ska enligt uppgift ha inhandlats och förberetts för att ta sig över atlanten och vidare till undertecknads mage mmmmm...
  
  
  

Han har en räv bakom örat...

Relationer och viljan som inte alltid räcker

Idag har vart en särdeles seg dag, ovanligt... den stora behållningen var dock de goa serier som släpps på tisdag morgon, favoriterna PrisonBreak och Heroes (väl värda en genomgång om ni inte sett dem). Glad i Hågen skrockade jag iväg mot willys hemma i johanneberg för att inhandla dagens belöning: gottepåsen.
Väl framme möts jag av totalkaos! tydligen har chiefen på willys tagit ut en röd dag, eller vad dom nu väljer att kalla det i willys-term-djungeln, vilket resulterat i att Stf Chief "runs house"
Stf Chief, vi kan kalla henne "Anne", har bestämt sig för att vara lite initiativtagande och antagligen vill hon gärna imponera på Chiefen så hon har skickat hem halva mannskapet innan 7 för att på så vis sänka löne-procenten. Vi som har vart med ett tag och som är trogna willys-johanneberg anhängare vet att detta inte är en bra idé, eller rättare sagt: att skicka hem folk innan 7 står skrivet längst fram i manualen med titeln "Big NO NO:s"
Strax efter klockan 7 slutar ALLA johannebergare sina jobb och de få av oss som fortfarande inte fått sitt arsle ur skolbänken slutar läsa läxor ungefär runt denna tid också. Gemensamt för båda är att dom vill konsumera, fylla upp lagrena, stocka upp... Knegarna vill ha Eldoradojuice att blanda aftongroggen med, brillormarna i skolbänkarna vill ha nudlar till sina hungriga magar medans vi höginkomsttagare (höhö) vill ha brämhultsjuice på bordet och lösgodis i käften!

Nåväl tillbaks till saken, Anne tror att kvällen är över så hon beger sig till kontoret för att släppa på spänningarna och spela lite harpan på kontorsburken. Ute på golvet har willys hårdast arbetande knegare (vi kan kalla honom M, M som i Miroslav) bestämt sig för att han ska kunna hålla ettans checkout "all by himself". Från mejeridisken bevittnar jag de andra kassabiträdena stänga igen sina stationer och lämna sina bås alltmedans M spottar sig i nävarna och gnuggar dem samtidigt som han släpper ur sig ett litet men kraftfullt skrik, som för att sporra sig själv till stordåd.
Oturligt nog men föga oväntat är det inte bara jag som gjort denna iaktagelse, utan även 95% av alla andra på golvet. Tumult uppstår då alla vill till checkouten först, inte för att dom trånar efter M:s tuggummituggande, självgoda leende, utan för att dom helt enkelt inte vill stå i kö... basic human nature, ungefär.
Svetten lackar i pannan på M, kön har vuxit sig ohyggligt lång, det känns nästan som folk kunde se utifrån vart skiten var på väg och bara för att jävlas bestämde sig för att gå in och göra ett impulsköp. Stf Chief sitter fortfarande och lökar på kontoret, men nu har M fått nog... han har gjort sig illa i fingret av speed-checkingen och han är högröd i ansiktet.

- ANNE TILL KASSAN!, ryter han till i mikrofonen och ett rasslande hörs från kontoret. Ut kommer Anne i fulla karriären och man kan se att hon redan börjat förbereda sig på avhyvlingen från Chiefen som kommer följa när denne återvänder drån sin dag av frihet. Några rävar långt bak i kön svär högt medans vi andra trogna stammisar mest känner oss svikna, behandlade som smutsiga människor.
Snedsteget blir svårt att reparera, även för Stf Chief. Kunderna med svagt psyke börjar släppa sina varor och bege sig mot utgången, vi starka står kvar, men med en bitter eftersmak av denna kollektiva örfil som vi just tilldelats.

Man kanske ska vara tacksam att man inte är Stf Chief på willys, jag är mest tacksam för att jag fick avnjuta mina favoritserier med en påse lösgodis... Men värt att tänka på är att vi aldrig ska låta pengar och vinst färga vårat omdöme så vi gör våran omgivning och speciellt våra vänner en otjänst, relationer är det mest värdefulla vi som människor förvaltar och dom bör vi vårda därefter.
Chiefen kommer antagligen aldrig mer släppa ett skift till Stf Chief igen och våran bistre men ack så trogne knegare M kommer antagligen aldrig mer vilja jobba samma skift som Stf Chief... Om de var vänner på fritiden kommer M antagligen spotta på Stf Chief när han ser denne. osv osv ni förstår vart jag vill komma?

Vårda era relationer! och ta hand om er själva!
Imorgon blir det fler allvarligheter, ses då...

(för att undvika missförstånd vill jag påpeka att Willysen på bilden har inte ett jävla skit gemensamt med ovanstående och alla nämnda heter egentligen något annat)

En dag på Bøffen

Så här såg det ut häromveckan i köket när jag fick för mig att bossa lite väl mycket...

Jensens

Dagen som gick... och föll

YesYes! Nu sitter jag här, knegat som fan hela jävla dagen och darrar som ett asplöv! att den lediga helgen anländer som en skänk från den gode fan är därmed underförstått.

Men låt oss nu vältra oss i skiten innan vi leviterar till himlen och de roliga nyheterna...

Imorse, när jag vaknade (som de flesta vet brukar jag gå upp tidigt innan kneg-time för att inta mösli och andra födoämnen) drabbades jag av akut panikångest och skrek ut de agoniska känslor som plötsligt rammade mig från alla håll och kanter... efter att ha samlat mig somnar jag om för att sedan vakna upp igen, denna gången är jag lugnare men hjärnan ligger fortfarande i idle-mode och varje tanke tar lång tid att bearbeta. Jag bestämmer mig förvånansvärt nog för att det inte är värt att gå upp och äta mösli innan jag ska lunka till bøffen. Så jag ligger och gnyr i sängen och snozar fram klockan i tvåminuters intervaller, efter tionde gången i ordningen blir jag vansinnig och flyger ur sängen och välter ner en synth som jag har ståendes lutande mot väggen (jävligt onödigt så här i efterhand).

Det är nu 5 minuter kvar till bussen styr kosan mot bøffhuset, så på med kläderna från gårdagen och iväg... hade gärna skrivit något sjukt skrockigt här men tyvärr satt jag bara på bussen och såg moloken ut så något annat vore ren och skär lögn.

Väl framme har de goda vännerna deppression och apati börjat skrida till verket för att göra herr Winnerheds dag till ett helvete, men dom jävlarna tar vi lätt död på med koffein-överdos! Tänker jag och ler självgott över min enastående problemlösarförmåga. Ya mama would be proud...

Efter en mjukstart med 2 svarta kaffe och en dubbel svart espresso, kläcker jag ur mej frågan -(till min käre vän och partner in crime: Joel)

- Hur många espresso kan man dra i sig innan man börjar få hjärtklappning egentligen?

- Kan man få det överhuvudtaget? svarar Joel slött men sakkunnigt.

Sporrad av detta statement beger jag mig återigen till baren för att hälla i mej mer av denna gudabenådade dryck.

5 dubbla espresso senare konstaterar jag att jag fortfarande känner mig lika sleten, bara mer full i magen och illamående. Det var då det slog till! En blixt från klar himmel! "IM BRUCE LEE! FUCKERS!!!" och racet var igång!

Trodde aldrig man kunde känna sig så tjackad på kaffebönor, en förbipasserande idé om att klokt underhålla ruset med mer koffein skrotades snabbt till fördel för mer tjackigt ikringspringande och upptåg! Joel hakade på och även om han kanske inte dragit i sig lika mycket som jag så betedde han sig jävligt stissigt, iallafall vad jag minns... efter att lunchrushen lagt sig avtog också koffeinruschen och lämnade mig och Joel som två gamla fulla sjörövare, hängandes över relingen (matluckan) sen gick det bara utför...

Imorgon kommer mamma och hälsar på, hade tänkt städa... klockan är 02:13... orka

(undrar du också vart de utlovade goda nyheterna tog vägen?)